Saippuakauppias

När jag var i stan köpte jag även fem mappar i olika färger från Akademibokhandeln. De ska jag ha i höst när skolan börjar igen. Jag är liksom bäst i världen på att ha papper överallt i skåpet så jag inte hittar någonting. Nu har jag bestämt mig för att hålla ordning genom att stoppa i papperna som hör till de olika ämnena i olika mappar.

Jag ska även börja plugga i höst, believe it or not! Jag måste verkligen bli mer seriös med skolarbetet, jag vet ju att jag kan om jag bara pluggar och gör mitt bästa. Aldrig igen att jag ska hamna i sommarskola för något ämne därför att jag inte klarat kriterierna för betyget godkänd.

Jag kom verkligen till insikt när jag satt där i skolbänken på Ljunkan och kunde alla svar på matteproblemen när jag fick formlerna förklarade för mig på ett bra sätt. Jag är inte dum, bara lite korkad. Korkad för att jag inte pluggar, inte intelligensbefriad. Det är svårt att börja plugga när man aldrig gjort det tidigare. I hela grundskolan klarade jag mig på att bara lyssna på lektionerna. Visst fick jag göra läxorna när det vankades hemuppgifter och redovisning, men annars lyfte jag inte ett finger för att lära mig någonting.

Nu är det inte så längre. Verkligen inte. Vi har haft stora arbeten som ska lämnas in perfekta, som påverkar betygen i tre ämnen samtidigt (man hinner aldrig göra klart uppgiften på ett bra sätt). Utöver detta ska jag läsa kursen Matematik B, som enligt alla andra, inklusive min mattelärare är jättesvår. Hon har stått där framme vid katedern hela året och predikat om hur vi "aaldrig kommer klara Matte B om ni inte kan det här", och "under Matte B-kursen måste man räkna hemma varje dag för att klara godkänt". Hon har allvarligt talat stått och sagt det varje mattelektion vi haft under hela ettan.

Där sitter jag i de mest obekväma stolarna man kan tänka sig och bara vrider mig i ångest över att jag aldrig kommer klara det. Flera gånger har jag varit tvungen att gå ut ur klassrummet för att inte gripas av panik. Jag tycker att matte är jättejobbigt, och hon har liksom inte gjort min situation bättre.

Det märks på mina betyg hur svårighetsgraden har ökat under de gångna åren i skolan. Från att i sjuan sitta med VG i nästan alla ämnen, till att nu knappt ha G i någonting. Jag fick MVG i tre ämnen när jag slutade nian, nämligen svenska, syslöjd och musik. Det är ju inte precis så att jag pluggat något för att få de betygen. Svenska faller mig naturligt (jag tycker att det är ett totalt onödigt ämne att "lära sig") och syslöjd och musik är inget man kan plugga på. Förutom de tre ämnena ser inte mina avgångsbetyg så speciellt ljusa ut. Några VG för aktivt engagemang på lektionerna har jag skrapat ihop, men annars bara G. Där borde det ha stått enbart VG och MVG! Jag ångrar mig så djupt att jag inte pluggat. Jag hade behövt de baskunskaper jag saknar och den rutinen att lära mig saker på egen hand jag haft om jag pluggat under högstadiet.

Nu när jag slutade ettan hade jag underkänt i ett ämne och ig-varning i två. Hur många ämnen har jag läst då? 10! En tredjedel med andra ord. Bra jobbat! Jag funderade starkt på att byta till något mer praktiskt lagt program till i höst för att slippa allt plugg, men ångrade mig. Jag vill inte ha något lågavlönat jobb direkt efter gymnasiet som jag kommer fasta i för all framtid. Nej, det är inte "jag". Jag ska få ett bra liv. Jag ska gå på universitetet och plugga något svårt. Jag ska ha en fint inredd lägenhet mitt i stan och njuta av att ha lyckats. Jag ska lyckas.

Så därför ska jag plugga i höst. Pusha mig om jag inte pluggar! Jag har ju inte basketen att skylla på längre. Och basen får jag sluta med om det tar upp för mycket tid.

Jag ska fan i mig lyckas.