Saippuakauppias

Här sitter jag på mitt rum och har precis gått upp. Jag lyssnar igenom alla skivor som Marcus la in på mitt usb-minne igår. En del låtar är bra, de flesta låter som skit. Jaja, schysst av honom att fixa 7 album till mig iallafall! Fem utav dem är med samma band; The Dwarves. En del av deras låtar är väldigt väldigt bra, men jag måste säga att jag blev en aning besviken när jag insåg att majoriteten av deras låtar är jättehetsiga och bara består av en massa oväsen. För att jag ska kunna njuta av musiken ska den ha en melodiös slinga med SÅNG, inget jävla growl eller skrik.

På tal om något helt annat:
Jag är superhungrig och kissnödig, men jag vågar inte gå ut ur mitt rum. Där ute springer pappas jävla städerska runt och dammsuger. Jag tycker så illa om hela grejen med att vi har en städerska så jag klarar helt enkelt inte av att se henne "in action". Jag har vaknat tio gånger om nu på morgonen av ljudet från dammsugaren, hon har liksom hållt på sen halv nio. Nu är klockan 11! Hur lång tid kan det ta att städa vårt hus undrar jag då..

Det går bara överstyr det här fenomenet med melodifestivalen. Jag kollade faktiskt på det idag för en gångs skull och fick höra till min fasa att de sjöng "give me vodka and babyshave your ass". Sånt sjungs väl inte i SVT, Svensk Television, där åttaåriga Helena kollar in vad som kommer bli hittarna i vår. För visst är det så. Alla låtar som spelas i melodifestivalen blir på något konstigt sätt också de låtar som man tvingas lyssna på hela våren och sommaren. Har vi så dåligt musikutbud i Sverige att man måste genomlida dessa sjukt kassa låtar?

Publiken sen, där satt medelålders män och kvinnor och skrattade och klappade takten. Ja, de SATT ner, detta är alltså en show. Show, jag hatar det ordet. Det ska inte uttalas "choww" som man skulle kunna tro här i Östergötland, utan "Shååv" alá Sthlm. Märker ni att jag inte gillar melodifestivalen? Det gör jag iallafall inte. Jag föraktar hela den där töntiga "musiktävlingen" lika mycket som jag föraktar perfekt matchade soffor, mattor och gardiner. Jag hatar svenskheten och den förbannade lagom-är-bäst-attityden.

Anti-flag är ett av de band jag tyckt mest om någonsin. Och vet ni vad? DE KOMMER TILL HULTSFREDSFESTIVALEN I SOMMAR! Jag kan knappt tro det. När jag var 14 fick jag veta att de skulle komma och spela i Tyskland den sommaren var jag och min vän Lina SÅ nära att åka dit, det vart dock inte så. Men nu kommer de till Sverige i sommar! Det är helt ofattbart! Åh herre gud. De är liksom gudar, såna som man inte får se, bara lyssna på skivor och känna hur adrenalinet pumpar. Men ojojoj, jag ska få se dem! Jag har aldrig varit såhär glad för ett bandsläpp. Inte ens då jag fick veta att Turbonegro skulle komma förra året. FÖR DETTA ÄR JU ANTI-FLAG!! Lyckan är obeskrivbar.

Bara de kommer nu, det är inte uppe på Hultans hemsida, men på både anti-flags och Hultans last.fm-sida.

Lyssna och NJUT:

Jag klickade runt lite på MySpace och kom in på Maricons (eller The Majority Says som de nu heter) sida. De hade tydligen lagt upp nya låtar och de låter faktiskt helt sjukt bra. Hon som sjunger och spelar bas i bandet är min vän och klasskamrat Lovisa. Här har ni ett klipp från finalen i rockkarusellen förra året, då de också vann hela skiten:

Jag är nyss hemkommen från Ljungsbro. Ljungsbro är en liten håla som ligger ungefär en mil utanför Linköping (vissa hävdar att det är längre, andra kortare). I Ljungsbro ligger en av Sveriges bästa godisfabriker, nämligen Cloettafabriken. Jag och Dälly tog oss en favorit-i-repris från förra året och åkte dit. Vi handlade sammanlagt godis för 205 kr. Vi kommer inte bli tjocka, nää?

Efter ungefär en timmes besök i andrahandssorterings-shopen, började vi vår vandring in mot Ljungsbros centrum. Där var vi ungefär två minuter senare. Efter mycket virrvarr runt runt i hela centrumet och in och ut i "alla" butiker, gick vi till en pizzeria så att jag kunde få mig en kebab-middag. Kebabtallriken tog jag med mig och vi begav oss vidare till fritidsgården. Där skulle Tommy Fiskblom spela senare på kvällen i musiktävlingen Rockkarusellen. Jag förstår inte hur det kunde ske, men av alla som var på stället kände jag igen ungefär hälften. Är inte det helt sjukt, vem åker till Ljungsbro liksom?!

Jaja, Tommy Fiskblom gjorde en hyffsat bra spelning under förutsättningarna att den sista bandmedlemmen dök upp 5 minuter innan de skulle gå på scenen och att ljudteknikerna var sjukt kassa. Efter spelningen åkte vi hem, jag blev avsläppt på resecentrum men såg till min fasa att jag hade missat bussen. Enda alternativet för mig var då att traska bort till stan och ta 212an hem. Nu sitter jag här vid datorn och ska snart åka hem till pappa för att få lite sällskap. Mamma jobbar nämligen jour hela natten.


Här har ni en gammal bild på Fiskblommisarna när jag såg dem på 4sound i höstas. Detta är brist på ork från min sida att ladda in dagens bilder till datorn.

Det fanns en tid för mycket länge sedan (2 år) då jag hade en väldigt speciell vän. Jag lurade denne att jag hade borderline (vilket jag absolut inte har) och vännen skickade låten F'd up girl med The Vandals till mig och meddelade att låten påminde om mig. Jag undrar om den gör det forfarande..

Visor kan vara något utav det bästa som finns. Även om de har ett lite deppigt budskap ibland blir jag ändå på sjukt bra humör när jag lyssnar på dem. Feel Good-musik. Den största vismästaren enligt mig är helt klart Evert Taube. Cornelis Vreeswijk ligger dock på en värdig andraplats. Har du inte insett storheten i att ligga i sängen en onsdagsförmiddag och lyssna på visor, är det nog dags att göra det nu.

Det jag gillar med visorna är också att de är personliga på något sätt. Man får liksom lära känna personen som det sjungs om. Evert Taube sjunger ju mycket om Rönnerdahl och sin dotter medan Vreeswijk sjunger om Felicia och personliga Persson.

Jag är jättesugen på att ha The real book of jazz i min bokhylla. I den finns noter på alla standardjazzlåtar, en bibel liksom. Snart ska jag åka till 4sound och köpa en kontrabasbok, jag ska kika om denna finns där då också. Annars köper jag den nog på Amazon.

Jag ska knåpa ihop en nostalgiplaylist för varje år från och med år 1997 2000 (jag ändrade mig) tills idag. Jag struntar i om ni andra finner detta tråkigt, själv älskar jag playlists, topplistor och nostalgi.

Några självklara kandidater är

• Beatles - Yesterday
• Varnagel - Den Perfekta Rebellen
• KSMB - Polsk Zchlager

med mera! Jag återkommer när playlisten är färdig.

Att improvisera jazz är bland det roligaste som finns inom musiken och det är precis vad vi ska rikta in oss på med Glenn & Grabbarna nu i vår. Det är så skönt att bara sitta och spela lite, improvisera fram en melodi, men att det låter jätteproffsigt ändå. Vet man bara inom vilka ramar man ska hålla sig så låter i princip allt bra.

Det känns som att jag kommit över en musikalisk tröskel och nu bara flyger med vinden. Sånt har hänt förut, men så har jag fastnat vid en uppförsbacke igen. Men när man väl är över, då är det värt allt slit. Jag älskar mitt piano och skulle nog begå självmord om jag blev av med mina fingrar. Ehm, kanske inte.. Men sedan basketen försvann i mitt liv har verkligen musiken tagit över. Jag tycker synd om er som inte upptäckt storheten med att kunna spela ett instrument. Det öpnnar dörrar och är det största universala språket.

Thank you for the music.

Alla som någonsin spelat ett instrument har förmodligen också fått "Long, Long Ago" i läxa. Jag har den just nu som läxa på kontrabasen, och den var lätt som en plätt. Jag har i och för sig spelat den både på fiol och piano innan, men detta var en ny variant. Efter varje liten strof ska man spela ett extra D i basen. Det blir lite effektfullt. Jag hittade dessutom texten till sången på internet.
Google is my friend:

Tell me the tales that to me were so dear,
Long, long ago, long, long ago,
Sing me the songs I delighted to hear,
Long, long ago, long ago,
Now you are come all my grief is removed,
Let me forget that so long you have roved.
Let me believe that you love as you loved,
Long, long ago, long ago.

Här kan ni lyssna på låten och se resten av texten, haha!

Mattias "Ia" Eklundh med sitt band Freak Kitchen möter Linköping Jazz Orchestra där allas vår Glenna spelar. Ni vet, Glenn i Glenn & Grabbarna, min kontrabaslärare.

Jocke ville så gärna att jag skulle följa med på detta spektakel, men i och med att jag inte lyssnar så speciellt mycket på Freak Kitchen blev jag lite osäker. När jag fick veta att de jazziga gossarna (och tjejerna) också skulle medverka så ändrade jag åsikt radikalt. Det kan nog bli riktigt kul! Konserten äger rum den första mars och ännu har jag inte planerat in något, så det blir nog att jag ser dem då.

Linköping Jazz Orchestra när jag såg dem på L'orient i höstas:


Ia Eklundh:

Bilden är lånad härifrån.

På Helgon.net's trallpunkforum tillkännagav igår VarTobbe att han och hans band har slutfört sitt uppdrag. Alltså, inget mer Varnagel! Jag antar att ni som läser min blogg inte förstår den riktiga känslan av att en band som detta lägger ner. Varnagel, Skumdum och Anti-Flag utgör ju min topplista över skate-trall-punk-band. Klart som fan att det berör!

De ska ha en sista spelning på Café 44 i Stockholm någon gång i vår. Jag skulle gärna åka dit och se dem eftersom jag aldrig faktiskt sett dem live. Men jag vet inte.. Vilket opepp dag det blev nu när jag fick veta denna tråkiga nyhet.

Här har ni iallafall en av mina personliga favoritlåtar med dem:


Som ett jagat djur flyr jag undan dom
men jaktsäsongen är året om
och jägarna finns överallt
Dom sitter på väggar och hånler brett
så säkra på att jag redan sett
och slutligen få mig på fall

Jag känner inget starkare hot
än att manipuleras av er
så jag fortsätter att kämpa emot
och jag fortsätter riva ner

För jag är en människa, ingen jävla konsument

Dom fäller tankar, en efter en
och planterar små frön för att skörda sedan
få slakta sitt villebråd
Tvättade hjärnor skapar begär
och pengar kan köpa dig lycklig och kär
man arbetar för att få råd

Jag känner inget starkare hat
än mot att ständigt få se er skit
att offentliga ytor förvaltas privat
för att trygga dom rikas profit

Tänk vilken dröm att få åka in till city och se att all reklam var utbytt mot graffiti

Bästa strofen är helt klart "Tänk vilken dröm att få åka in till city och se att all reklam var utbytt mot graffiti". Jag ryser varje gång jag hör den delen av låten, det är så underbart.

Ursäkta för en massa trallpunk, men det är ju så underbart! Att inte alla upptäckt det..

Jag lyssnar igenom en gammal mapp med musik. Den är full av gamla trallpunk-låtar och lyckorusen väller över min kropp som vattnet gör i duschen. Jag blir sådär pirrig och glad som man blir när man tänker på den man är kär i. Just nu måste jag bara få vara 14 år gammal igen och citera en låt som jag älskade att citera när jag var i den åldern:

USA, USA! Landet som bombar nya städer varje da'.
Alla länder vill va med och alla länder står i kö
för att få vara med i slakten när de skyldiga ska dö
Men jag undrar hur många oskyldiga liv som måste tas
När USA drar fram i sin stora offensiv.

Just den här låten är gjord av Lastkaj 14, och har du inte hört den så kan du knappast kalla dig för punkare (jag gör det inte heller men.. ). Jag har ungefär 100 låtar till som är ungefär likadana i den här mappen och jag vill fortfarande skrika rätt ut hur bra de är!

Jag kommer ihåg när jag fick hålla i en gympalektion i åttan. Vi hade basket och det bästa med lektionen var att jag fick välja musiken själv. Jag funderade säkert ett halvår innan jag kom på den perfekta playlisten. Den skulle innehålla pepp-låtar som funkade för gympa, samtidigt som jag ville provocera moderatererna/nazipacket i min klass så mycket som möjligt. Det blev inte lika lyckat som jag tänkt, eftersom gympaläraren stängde av musiken, men jag var väldigt nöjd ändå. Den här låten var iallafall med. Likaså Sten & Stalin's låt "Kapitalets Land", som kan vara en av de bästa låtarna i trallpunkshistorian.
Jag måste bara få citera den också.

Välkommen till kapitalets land
Där rikedom och välfärd går hand i hand
Skillnaden är hårfin mellan lycka och död
Och den som har pengar han lider ingen nöd

Där finns höga ekonomer som ställer och styr
Där finns feta statsministrar som får dig att spy
Dessa marknadens lakejer talar om hur allting är
Det är de som håller uppe denna orättvisa värld

Min vän, klasskamrat och sibler Martin har ett band (förutom Siblings) som heter Vacancy Labour och de har lagt upp några låtar på MySpace. Till min stora förvåning låter det riktigt bra! Till min andra stora förvåning är det Martin som är sångaren, vilket jag missuppfattat totalt.

Ni kan ju själva gå in och lyssna på mästerverket här.

Jag är väldigt sugen på att höra denna skapelse. Ni som är uppvuxna här i Östergötland har antagligen hört sången någon gång under ert liv. Jag har glömt bort hur melodin går! Jag vet på ett ungefär hur den går, men när jag ska sjunga den så blir det ändå fel. Är det någon som vet vart man kan få tag i den för en lyssning?

Affären Skivhuset på Ikanohuset i Linköping håller på att packa ihop för gott och har därför startat väärsta skivrean. Jag var där idag och fyndade inte mindre än fyra stycken:

• Mikael Wiehe: Kärlek & Politik
• Bob Marley and the Wailers: One Love (2 cd)
• the Undertones: Positive Touch
• [ingenting]: ingenting duger

Jag kommer ihåg en tid för länge sen då du och jag gick sida vid sida. Vi trodde att samhället gick att förändra, vi trodde på våra ideal. Fastän det bara var du och jag så var vi övertygade om vår sak. När alla andra var emot oss var det du som var stark, och jag som var svag. Det var du som fick mig att orka, men var är du nu när jag behöver en axel att stödja mig mot? Vi brydde oss inte om vad andra sa. Det var bara du och jag som stöttade varandra när tiden var svår. Du, säg vart är du nu när jag behöver en hjälpande hand? Du fanns där förut, men vart är du nu när jag som mest behöver ditt stöd? Säg, vart är du nu? När vi skulle skiljas så sa du till mig att fortsätta kämpa för vår sak. Du sa till mig att aldrig ge upp, att aldrig låta lågan dö.
Jag stötte på dig härom dagen när jag satt nere på stan. Du gick förbi utan ett ord som om vi aldrig setts förut. Vad hände med alla våra ideal som vi en gång kämpade för? Du tycks ha glömt vad de var. Du har svikit allt du en gång trodde på och istället blivit en av de som du brukade hata så. Du, säg vart är du nu, när jag behöver en hjälpande hand? Du fanns där förut men var är du nu när jag som mest behöver ditt stöd? Säg, vart är du nu?

Jag önskar att det var jag som hade skrivit de här orden, de är så bra. Sanningen är att det är en låt, gjord av bandet Skumdum.

Vem, som är uppvuxen på 90talet, blir inte nostalgisk av denna video?

Detta måste vara något av det mest underbara som någonsin skapats! När jag läste ett inlägg på Ämas blogg där hon hade ett youtube-klipp från Askungen var jag bara tvungen att leta upp alla mina Disney-låtar på datorn. Jag insåg att jag faktiskt har en hel del musik från dessa underbara filmer.
T.ex har jag dessa soundtrack-skivor:

• Aladdin
• Beauty & the Beast
• Hercules
• Lion King (special edition)
• Little Mermaid
• Mulan
• Tarzan
• The Nightmare before Christmas

Utöver det har jag en hel del lösa mp3or, ungefär 50-100 st. Bästa soundtracket har nog Mulan tycker jag, fast favoritfilmen är och kommer alltid vara Aladdin!