Saippuakauppias

Vilka är ni knäppa människor som fortfarande läser den här bloggen varje dag? Besöksantalet har ju inte gått ner nånting sen jag startade den nya bloggen, skumt!

Bara så ni vet, jag är från och med nu inaktiv här och hänvisar er istället till NIZZ.blogg.se.

puss! :)

Igår hade tjockisklubben sammanträde här hemma hos mig och det var mysigt. Vi försökte komma på vem av oss som har varit tjockast, men kom fram till att vi ska ta med oss varsitt kort från vår värsta tjockis-tid så ska någon utomstående avgöra tävlingen i skolan på måndag. Jag kommer SÅ vinna!

Här har ni oss, i ett mindre nyktert sammanhang.

Varför är det så svårt att få tag i sprit? Jag tycker synd om oss ungdomar som måste ringa efter folk som ringer efter folk för att i slutändan kanske möjligtvis få tag i ett par bärs. Ja, antingen är det synd om oss, eller så är vi sjukt patetiska..

Ja, jag känner mig som en jävla joboholic. Jag har liksom arbetat varje dag nu sen i söndags. Idag tar jag däremot ledigt och kommer inte jobba en sekund förrän på söndag igen. Det känns skönt och avkopplande.

Min framtand sitter superlöst nu, det går att vicka på den rätt mycket. Frågan är om jag ska ringa till tandvårdsakuten som förra gången eller om jag ska ringa till min vanliga tandläkare. Om jag ringer till den vanliga tandläkaren lär jag ju inte få tid förrän imorgon, men det känns ändå inte så pass akut att jag kan ringa till tandvårdsakuten. Tricky, very tricky.

Jag fick mitt lönespec idag. Jag blev inte nöjd.

Appropå olyckliga saker; precis när jag skrev detta råkade jag bita sönder limningen bakom min tand. Fan, det blir helt enkelt att kontakta tandläkaren för ytterligare en borttagning samt tillbakalimning av tanden imorgon. Antal gånger just den tanden varit utanför min mun i dagsläget ligger på stabila tre. Snart kommer nog antalet öka till tio om det ska fortsätta i den här takten..

Jag funderar på om jag inte ska ta och köpa mig ett par böcker på rean. När jag säger att jag ska köpa mig några böcker menar jag självklart att jag ska få mamma att ge mig några böcker, haha! Hon vill ju så gärna att jag ska läsa mer och visar jag mitt intresse är jag nästan säker på att hon kommer ge mig ett par hundringar att handla böcker för.

Jag älskar verkligen att läsa. Det är så underbart när man sveps in i en berättelse och liksom inte kan ta sig därifrån. När man sitter i skolan funderar man över vad som ska hända i boken snarare än vad läraren säger. Det är en sån befrielse, man slipper tänka på vardagens alla krav och stress. Istället är man fast i sagornas och berättelsernas värld. Jag längtar efter en riktigt bra bok, såsom "Skam" av Karin Alvtegen eller "Glasdjävulen" av Helene Tursten.

Min arbetskamrat Rrezarta är kosovoalban, vilket betyder att hon precis (i söndags) upplevde den bästa dagen i sitt liv då Kosovo förklarades självständigt. Kosovo består av 92% albaner och ungefär 5% serber. Det är ändå Serbien som har haft makten i Kosovo under så lång tid. Men nu har alltså Kosovo blivit ett självständigt land vilket iallafall jag gläds med alla kosovoalbaner för. Rrezarta var i tidningen i måndags och även på CorrenTV. Nu på torsdag ska hon ensam tillsammans med en reporter och fotograf för Corren åka ner till Kosovo och stanna där i fyra dagar för att uppdatera om läget. Är inte det hur kul som helst? Jag blir nästan lite stolt över henne! : )


Så glada man kan bli, det är svårt för oss svennebananer att förstå. Bilden är lånad från Corren.se.

Jag har inga pengar, jag känner mig handikappad. Efter lite funderingar och sökanden i minnet insåg jag att folk är skyldiga mig 720 kr. Det är rätt mycket, så egentligen är jag inte så fattig. Ändå var det 12,50 kr som stod på kontoutdraget jag fick igår, och jag behöver pengar nu! Om jag säger vad jag behöver pengarna till, kommer jag låta som en alkoholist därför låter jag bli att säga! ; )

Här sitter jag på mitt rum och har precis gått upp. Jag lyssnar igenom alla skivor som Marcus la in på mitt usb-minne igår. En del låtar är bra, de flesta låter som skit. Jaja, schysst av honom att fixa 7 album till mig iallafall! Fem utav dem är med samma band; The Dwarves. En del av deras låtar är väldigt väldigt bra, men jag måste säga att jag blev en aning besviken när jag insåg att majoriteten av deras låtar är jättehetsiga och bara består av en massa oväsen. För att jag ska kunna njuta av musiken ska den ha en melodiös slinga med SÅNG, inget jävla growl eller skrik.

På tal om något helt annat:
Jag är superhungrig och kissnödig, men jag vågar inte gå ut ur mitt rum. Där ute springer pappas jävla städerska runt och dammsuger. Jag tycker så illa om hela grejen med att vi har en städerska så jag klarar helt enkelt inte av att se henne "in action". Jag har vaknat tio gånger om nu på morgonen av ljudet från dammsugaren, hon har liksom hållt på sen halv nio. Nu är klockan 11! Hur lång tid kan det ta att städa vårt hus undrar jag då..

På jobbet idag stod jag och småpratade lite med Andreas medan jag väntade på att Hanna skulle vara färdig inne på chefens rum. Vi snackade om hur man kan missa sin hållplats där man ska gå av med bussen och jag skrattade högt åt hans missar. Han berättade att han oftast missade sin hållplats när han varit ute och krökat på kvällen och slumrat till på bussen ut till Ljungsbro.

När Hanna aldrig kom ut från Pauls rum, bestämde jag mig för att gå till min buss som skulle gå om 5 minuter. Jag satte mig på bussen och började åka hem. Vet ni vad? Jag missade busshållsplatsen och fick gå "ända" från Berga Söderleden. Det är egentligen lika långt som att gå från Majorsgatan, men det var själva grejen som störde mig. Jag missade busshållsplatsen. Jaja, no big deal me det var ändå rätt kul.

Det är sjukt skönt att ha lov, enda problemet är väl att det inte blir så mycket ledighet från min sida. Jag ska ju jobba varje dag, men pengar är kul! ; )

Nisse @ work!

Jag tycker att dagens i-landsproblem är att alla tycker att sina små problem är just dagens i-landsproblem. Fattar ni?

Jag stör mig så oerhört mycket på den lilla frågan alla ställer sig utifall ens problem är dagens i-landsproblem. Självklart är det ett i-landsproblem eftersom personer i u-länder antagligen inte har de problemen. Men varför är vi så snabba med att påpeka det, skäms vi?

Jag säger ofta så själv också så jag ska väl inte vara allt för snabb med att döma andra. Men å andra sidan är jag inte perfekt heller.

Jag läste boken i somras och nu har jag laddat ner filmen så jag tänkte kolla på den. Vissa (Dälly) säger att den är kass. Andra (alla andra) säger att den är jätteläskig och skitbra. Jag antar att den är rätt bra, boken var iallafall suverän! Jag älskar psycho-skräck, det är så obehagligt spännande att jag inte kan låta bli att titta samtidigt som jag bara vill bort från TV-skärmen.

Det går bara överstyr det här fenomenet med melodifestivalen. Jag kollade faktiskt på det idag för en gångs skull och fick höra till min fasa att de sjöng "give me vodka and babyshave your ass". Sånt sjungs väl inte i SVT, Svensk Television, där åttaåriga Helena kollar in vad som kommer bli hittarna i vår. För visst är det så. Alla låtar som spelas i melodifestivalen blir på något konstigt sätt också de låtar som man tvingas lyssna på hela våren och sommaren. Har vi så dåligt musikutbud i Sverige att man måste genomlida dessa sjukt kassa låtar?

Publiken sen, där satt medelålders män och kvinnor och skrattade och klappade takten. Ja, de SATT ner, detta är alltså en show. Show, jag hatar det ordet. Det ska inte uttalas "choww" som man skulle kunna tro här i Östergötland, utan "Shååv" alá Sthlm. Märker ni att jag inte gillar melodifestivalen? Det gör jag iallafall inte. Jag föraktar hela den där töntiga "musiktävlingen" lika mycket som jag föraktar perfekt matchade soffor, mattor och gardiner. Jag hatar svenskheten och den förbannade lagom-är-bäst-attityden.

Anti-flag är ett av de band jag tyckt mest om någonsin. Och vet ni vad? DE KOMMER TILL HULTSFREDSFESTIVALEN I SOMMAR! Jag kan knappt tro det. När jag var 14 fick jag veta att de skulle komma och spela i Tyskland den sommaren var jag och min vän Lina SÅ nära att åka dit, det vart dock inte så. Men nu kommer de till Sverige i sommar! Det är helt ofattbart! Åh herre gud. De är liksom gudar, såna som man inte får se, bara lyssna på skivor och känna hur adrenalinet pumpar. Men ojojoj, jag ska få se dem! Jag har aldrig varit såhär glad för ett bandsläpp. Inte ens då jag fick veta att Turbonegro skulle komma förra året. FÖR DETTA ÄR JU ANTI-FLAG!! Lyckan är obeskrivbar.

Bara de kommer nu, det är inte uppe på Hultans hemsida, men på både anti-flags och Hultans last.fm-sida.

Lyssna och NJUT:

Jag klickade runt lite på MySpace och kom in på Maricons (eller The Majority Says som de nu heter) sida. De hade tydligen lagt upp nya låtar och de låter faktiskt helt sjukt bra. Hon som sjunger och spelar bas i bandet är min vän och klasskamrat Lovisa. Här har ni ett klipp från finalen i rockkarusellen förra året, då de också vann hela skiten:

Jag är nyss hemkommen från Ljungsbro. Ljungsbro är en liten håla som ligger ungefär en mil utanför Linköping (vissa hävdar att det är längre, andra kortare). I Ljungsbro ligger en av Sveriges bästa godisfabriker, nämligen Cloettafabriken. Jag och Dälly tog oss en favorit-i-repris från förra året och åkte dit. Vi handlade sammanlagt godis för 205 kr. Vi kommer inte bli tjocka, nää?

Efter ungefär en timmes besök i andrahandssorterings-shopen, började vi vår vandring in mot Ljungsbros centrum. Där var vi ungefär två minuter senare. Efter mycket virrvarr runt runt i hela centrumet och in och ut i "alla" butiker, gick vi till en pizzeria så att jag kunde få mig en kebab-middag. Kebabtallriken tog jag med mig och vi begav oss vidare till fritidsgården. Där skulle Tommy Fiskblom spela senare på kvällen i musiktävlingen Rockkarusellen. Jag förstår inte hur det kunde ske, men av alla som var på stället kände jag igen ungefär hälften. Är inte det helt sjukt, vem åker till Ljungsbro liksom?!

Jaja, Tommy Fiskblom gjorde en hyffsat bra spelning under förutsättningarna att den sista bandmedlemmen dök upp 5 minuter innan de skulle gå på scenen och att ljudteknikerna var sjukt kassa. Efter spelningen åkte vi hem, jag blev avsläppt på resecentrum men såg till min fasa att jag hade missat bussen. Enda alternativet för mig var då att traska bort till stan och ta 212an hem. Nu sitter jag här vid datorn och ska snart åka hem till pappa för att få lite sällskap. Mamma jobbar nämligen jour hela natten.


Här har ni en gammal bild på Fiskblommisarna när jag såg dem på 4sound i höstas. Detta är brist på ork från min sida att ladda in dagens bilder till datorn.

Glad alla hjärtans dag alla lyckliga. Själv bryr jag mig inte om den här pissdagen. Har man ingen så känns dagen bara som en pik mot en där någon skrattar en rakt i ansiktet "du får skylla dig själv att du är så ful, moahahhaa!".

Den här dagen vore förmodligen underbar om man hade flickvän/pojkvän, eller det kan jag lova att den vore. Been there, done that! Alla hjärtans dag vore underbar bara man hade någon att tycka lite extra om. För även om man inte är tillsammans så kan man ju skänka någon lite omtanke och kärlek.

Min mormor skrev mig ett brev (ja, hon är världens bästa) häromdagen där det stod, med sjukt dålig svenska och oläslig text, hur hon tror på mig. Det stod att hon tror att jag kan klara det, att jag har kapacitet och att jag måste nå mina drömmar. Hon bad mig tänka på henne själv, min mamma och även morfar, hur de kämpat för att äntligen nå sitt mål, och att de blev lyckliga. Jag vet inte om jag har tålamodet att vänta. Det känns som att det är en stor mur mellan mig och vuxenlivet. Jag är inte mogen att klättra över än, och ändå blir jag myndig om mindre än tre månader.

Hon skrev i brevet att hon inte ville fira alla hjärtans dag, att vi borde kalla det "alla hjärnas dag", som hon själv uttryckte det. Visst är det sant, hjärtat är ju bara en muskel. Hjärnan är faktiskt det som kan åstadkomma saker och göra förändring, det kan inte hjärtat.

Jag avslutar mitt allmänt hjärndöda pladder med en kärlekslåt dagen till ära:

Amy Winehouse - Love is a losing game

Jag blir så jävla sur. Sur ioch irriterad. Varför måste vissa människor verkligen ge igen till vilket pris som helst?

Visst, jag sa en grej. Det betyder inte att man ska vara sur och elak mot en konstant i en vecka. Alltså, jag klarar faktiskt inte att göra någonting i skolan överhuvudtaget om det ska vara såhär. Det verkar ju vara fel på allt jag gör..

På historian gör vi just nu fördjupningsarbeten om de olika diktatorerna världen över. Själv fick jag Pol Pot att lära mig mer om. Det var förvisso bra eftersom jag faktiskt aldrig vetat vem han är (shame on me!), men å andra sidan är det svårt då det inte finns så mycket info om just hans avgång som diktator. Vi är tre i gruppen och jag fick, utan att välja, delen med slutet av hans diktatortid och hur han avsattes. Nu sitter jag här i sista sekund och försöker hitta fakta. Jag hittar ingenting!

Apporpå något annat; Ni vet den där snubben som vann Britain's got talent, han heter ju Paul Potts. Detta är snarlikt med diktatorns, hur kunde hans föräldrar välja det namnet?

Eftersom jag själv är rödhårig nu, måste jag ju toppa de snyggaste kändisarna med hårfärgen!

1. Rachel McAdams i The Notebook.
2. Kirsten Dunst i Spiderman.
3. Kylie Minogue i "Where the Wild roses grow".

Jag träffade som sagt kuratorn och skolläkaren idag. Den där mannen (jag vet inte vad han heter) som var skolläkaren är en av de mest förstående personerna jag träffat tror jag. Tycker ni att Niklas kan se rakt igenom er och verkligen vet hur ni känner er, då borde ni träffa mr. skolläkare. Han är tydligen utbildad både som psykolog och läkare (bingo!).

Hans frågor prickade precis rätt! För att reda ut ett nystan måste man försiktigt dra i rätt trådar för att det lätt ska reda ut sig. Drar man i fel trådar trasslar det bara till sig ännu mer och det tar väldigt mycket längre tid att reda ut allt. Han såg kopplingar jag aldrig tänkt på tidigare och tänkte lite mer realistiskt än vad jag gjort. Självklart fick han mig att börja lipa, jag gör det ju förjämnan nu mer..

Det var jobbigt att gå till mattelektionen sen, jag hade glömt hörlurarna till mobilen hemma så jag var tvungen att försöka koncentrera mig med allt jävla babbel i öronen. Vet ni vad? Det går faktiskt inte. Särskilt inte när det är ens kompisar som sitter bakom en och skrattar och tjoar om att de vill åka till Liseberg. Jag orkade faktiskt inte vara med i diskussionen. Dessutom skulle jag nog inte tillfört något heller, förutom att vara sur och irriterad.

När du ligger bakfull och vill sova får du besök utav sekten Jehova. Skänk en hundring i kollekten och du blir hedersgäst i sekten. Men är det nån dörrterror? Halleluja, halleluja! /KSMB

En fet dam från Jehovas Vittnen knackade på vår dörr idag för att försöka konvertera vår familj till deras jävla skitsystem. Jag bryr mig inte om dem så länge de inte knackar på min dörr eller stör mig. Men nu ringde de alltså på här och gav min intet ont anande sjuka lillasyster ett propagandablad från dem. Nej, vi vill inte vara med. Nej, nej, nej!!!!!!!!!!

Sånt här gör min upprörd. Jag upprörs inte så mycket av telefonförsäljare eller barn som kommer hit för att sälja strumpor, men Jehovas Vittnen. Nu kokar jag inombords, nästa gång de kommer hit ska jag trycka upp dem mot väggen och se till att de inte kommer tillbaka. Eller inte, men ni förstår kanske vad jag menar?

Det här är inte riktat mot vanliga fredliga kristna sekter såsom Pingstkyrkan, utan bara mot Jehovas Vittnen.


Det var inte jag som krossade rutorna, men det kunde det ha varit..

Jag skippade första delen av skolan idag, jag är alldeles för nervös för att gå dit. Jag ska träffa skolläkaren idag tillsammans med kuratorn och skolsköterskan pågrund av de där jävla känslorna jag får ibland. Det är ju helt sjukt, varför ska alla tre bli inblandade? Nu får jag ju inte ens känslorna längre, det var minst två veckor sedan sist. Jag hatar verkligen att bli utpekad och att alla runt omkring mig ska bry sig just om mig. Jag är hellre en av dem som ska försöka hjälpa någon annan. Jag vet att det inte är sant, men det känns som att vad jag känner inte är lika mycket värt som det andra människor känner.

Efter skolan idag är det pianolektion, jag har inte börjat öva på läxan jag fick förrförra veckan ännu. När jag hade Mall som lärare spelade det liksom ingen roll om jag övade eller inte. Hon tyckte att jag var duktig iallafall, berömde mig och sa "det hörs att du verkligen har övat på det här!" när jag inte lyft ett finger för att lära mig läxan. Nu har jag Jens som är en väldigt mycket bättre lärare och en väldigt mycket bättre pianospelare. Han är så himla grym, och jag får dåligt samvete för att jag inte gör läxan.

Det har varit en rätt så trevlig dag idag.

+ Vi fick lyssna på Bellmanlåtar på svenskan
+ jag slapp redovisa idag eftersom jag glömt blocket hemma
+ ju jutsu på gympan var sjukt kul
+ det gick superbra på jobbet
+ vi fick god mat till lunch (spagg med köttfärssås)

- folk, jag är så trött på vissa personers attityd
- jag har ont i tanden sen igår
- jag måste träna, är ju nästan överviktig ffs..

Jag var inte på jobbet idag. Efter ihärdiga försök att få tag i min chef för att få sjukanmäla mig gav jag upp. Han ringde upp mig ungefär 1-2 timmar efter att jag slutat försöka få tag i honom och då fick jag berätta varför jag inte dök upp. När jag precis var klar med förklaringen om mina misslyckade försök att få tag i honom, frågade han mig om jag fortfarande var intresserad av att börja arbeta för barndiabetesfonden istället för Solidar Fondservice. Jag tog ett glädjeskutt inombords och försäkrade honom om att jag absolut var intresserad av att byta arbetsuppgifter. Han frågade mig också om jag kunde tänka mig att arbeta fyra timmar extra i veckan. Detta kommer nog bli svårt att hinna med eftersom jag har ett skolarbete att tänka på också. Vi får se, jag kanske kan schemalägga mitt liv lite mer så att jag hinner med både jobb och skola. Glöm alla planer jag haft på att sluta, här lär jag stanna ett tag!

Istället för att pracka på folk premiepensionsförvaltningstjänster ska jag nu samla in pengar till ett sjukt mycket bättre ändamål, barn med diabetes. För visst är det hemskt när man ser små barn lida av en sådan sjukdom som faktiskt går att lindra med hjälp av rätt medicin och forskning!

Jag kommer nu istället för att ha varierande timlön, arbeta mot provision. Av pengarna jag samlar in får jag 8% själv. Det ger högre lön än vad jag fått tidigare mot väldigt mycket mindre ansträngning från min sida.

Jag var hos Oral Rehab idag och opererade i munnen. Det de gjorde var att ta bort min ena framtand, gräva runt lite i tandköttet för att sedan sätta tillbaka tanden igen. Själva "ingreppet" var inte så farligt, det enda som var obehagligt var själva bedövningssprutorna. Jag har aldrig förr varit rädd för sprutor eller liknande, det är jag som visat modet när andra fallit. Nu är det däremot annorlunda. Efter diverse olika incidenter då tandläkaren/kirurgen sprutat fel och fått mig att känna smärta har jag fått en slags inbyggd försvarsmekanism mot vassa ting såsom nålar och sprutor. Det kom lite tårar när hon drog fram sprutan idag, men värre än så var det inte. Nu är jag lite yr i bollen, det beror nog på både bedövningen och blodbrist kanske. Jag ska nog gå upp och trösta min syster nu vars marvin dog idag. Det är sorgligt, och jag blev illa berörd då jag fick lyfta ur djuret ur buren. Men jag har aldrig gillat de där små gnagarna, jag väntar nästan bara på att de ska dö. Elakt, jag vet!

Nu har jag börjat ogilla stockholmare på riktigt, drygare människor finns nog inte. Fyfan säger jag bara, tänk på attityden ibland! Bara för att ni bor i huvudstaden betyder det inte att ni äger världen. Och den där fula överlägsna dialekten hjälper inte till att göra ett bättre intryck precis..


Östgöte, guscheloo!

Om jag bara skaffade mig något att göra så skulle jag nog må bättre. Om jag hade något att brinna för, något jag längtade till varje dag. Det är svårt att komma på något vettigt faktiskt.

Just nu på fritidsplanet ser min vecka ut såhär:
måndag: jobb
tisdag: jobb
onsdag: pianolektion på musikskolan
torsdag: baslektion + rep på musikskolan
fredag: nada
lördag: nada
söndag: jobb

Det jag är ute efter är någon slags hobby som jag verkligen tycker är kul. Jobbet kan vi räkna bort eftersom jag planerar att sluta snart. Då blir både måndags, tisdags och söndagskvällarna tomma. Det jag funderar på är om jag ska bli aktiv inom politiken igen. Under år 2006 var jag aktiv ett par månader inom Ung Vänster, men jag tröttnade rätt snabbt på deras det-är-synd-om-mig-för-att-jag-är-underklass-attityd. Dessutom var det ett enda stort misstag att jag blev aktiv där överhuvudtaget, det innebar bara ångest på olika sätt. Om jag ska vara aktiv inom politik nu så får det i så fall vara inom ssu, och det vet jag inte riktigt om jag vill. Annars finns ju alltid FN eller Amnesty att engagera sig i, men är det verkligen jag?
Vad finns det mer som jag tycker är kul? Sport, -självklart- men det är en hobby som jag försöker förtränga. Jag vet att jag aldrig kommer kunna sporta igen. Jävla knä..

Glenn frågade ju mig om jag ville börja spela i skolmusikkåren, eller han räknar nästan med att jag ska börja spela där i höst. Om jag börjar spela där, lär jag vara tvungen att lägga ner oerhört mycket mer tid på musiken och i så fall kanske inte ha tid med ytterligare en hobby. Men att spela i en orkester med personer som är sjukt mycket duktigare än mig på sitt instrument än vad jag är på mitt (kontrabas), det är inte riktigt heller vad jag strävar efter.

Det jag vill göra är att hitta en hobby där jag kan bli bra och på så vis utvecklas och bli glad. Det är kanske lite sent att börja med någon hobby när man är 17 år, men jag antar att det är värt ett försök.


Those were the times. Observera den heta fläskläppen jag fått under matchen.

Efter en måttligt bakfull dag tog jag mig hem till Esmeralda nu på kvällen. Vi tittade på den otroligt skumma filmen Borat. Den fick mig både att asgarva och undra hur människor egentligen tänker. Att USA är ett helt sjukt land visste vi ju redan innan, men nu fick jag mig ytterligare en tankeställare.

Igår på samhällskunskapen hade vi en liten diskussion om USA's politik. Där diskuterades det kriget i Irak, sjukvård, miljöförstöring, homosexualitet, dödsstraff, abort, invandring och andra heta ämnen. Om jag hade rösträtt och var bosatt i USA skulle jag aldrig kunna rösta på någon utav presidentkandidaterna. De är ju helt sjuka i huvudet allihopa. Den som verkar vettigast är Barack Obama, men inte heller han är värd min röst. Det enkla faktumet att han står för dödsstraff får mig att vilja spy. Vad är det med människor, varför är vårt synfält så smalt? Konceptet öga för öga, tand för tand, det är faktiskt inget att prisa. Hitta grundorsaken till problemet och börja där istället!

Nog om USA. Jag hade en väldigt mysig kväll med Esmeralda, min kära klasskamrat och vän. Detta får göras om, snart! Att ha någon som lyssnar är bland det bästa som finns. Att ha någon som lyssnar och förstår är ännu bättre.


En bild från klassfesten i höstas då vi efter ett par glas för mycket blev sjukt känslosamma och brast ut i gråt båda två. Gråtsoffan ftw! Bilden ägs av Äma, är det så att ni vill framkalla den och sätta upp på väggen så är det alltså henne ni ska prata med.

Igår var en hektisk dag.
Först skola med en sjukt arg och tjurig Martin. Jag blev satt i ytterligare en grupparbetesgrupp med honom och det går inte. Vi fungerar inte ihop när det gäller skolarbete.

Efter skolan rännde vi (inte Martin alltså) runt på stan för att i panik och sista sekunden hitta en födelsedagspresent till Rikard som hade fest senare på kvällen. Det vi lyckades hitta till honom var en laserpekare, tre kinderägg, några små skruvar som man kan hänga verktyg på och även en bläckpenna. Dålig fantasi? Nää..
Jag ock Dälly slog in paketen på bussen hem till Rikard, men det blev nog fint! Dagen till ära hade vi båda högklackat.

Efter en härlig kväll som slutade med utgång för 18åringarna och en diss av dörrvakten för mig. Äma, Adam och resten av de omyndiga som var smarta nog att inte prova lyckan på Ågatan åkte till Valla på någon slags vodkafest. Själv gick jag ensam till busshållsplatsen och blev sittandes där i 27 minuter innan bussen äntligen kunde ta mig hem.

Jag fick lite inspiration av Engla i hennes blogg på vad jag kan ge mina systrar på alla hjärtans dag. Är inte dessa armband hur fina som helst? Problemet är bara att de är så dyra, 350 kr styck! Jag får helt enkelt be Helena (8 år) att göra såna till oss i slöjden.




Bättre finns inte!

Om jag flyttar hemifrån nu och är 17 år lär jag inte få ett öre i bidrag. Det är klart, jag får självklart studiebidraget om jag fortsätter gå i skolan, men det är ju bara 1050 kr i månaden.

Däremot, om jag flyttar när jag har fyllt 18 får jag 100 kr i bostadsbidrag varje månad. Ännu bättre: om jag hoppar av skolan får jag socialbidrag på 3670 kr i månaden. Är det inte helt sjukt?

Slutsatsen: Om jag ska klara av min ekonomi i en egen lägenhet måste jag jobba. Fast föräldrarna har ju försörjningsplikt tills jag gått ut gymnsiet. Att kräva försörjningsstöd från mina föräldrar vet jag dock inte om jag är villig att göra.

Nu tänkte jag skriva något kul för en gångs skull. Ehm, jag klippte mig igår! Jag hittar inte sladden till kameran, så ni får tyvärr inte se resultatet. Jag kan däremot som så många andra har gjort, illustrera frillan!

Jag antar att jag är den enda i Sverige som gillar frisyren med utväxt lugg som ligger i en mittbena. Jag skiter i vad ni tycker, jag gillar det! Dessutom passar jag i mittbena vilket inte alla gör!


Här får ni se en bild på mig när jag hade riktig lugg och var 13-14 år gammal. Jag gillar inte att ha hellugg, den är bara i vägen. Dessutom passar varken jag eller ens hälften av alla jag sett som har lugg i den. Alltså, ska du skaffa lugg: tänk till både en och två gånger innan du klipper!

Vilken hemsk dag detta kommer att bli. Det började med att jag inte hittade nycklarna. Wait, inte hittade nycklarna? Jag som inte tappar bort dem.. uhm.. det har visst blivit ändring. Utan nycklar kan jag inte gå hemifrån. Alltså vände jag i dörren och gick ner på mitt rum igen. Väl nere på rummet kommer mamma in och tjatar om att jag inte går till skolan. Sen frågade hon om jag tar droger, seriöst kvinna?

När hon äntligen gått till jobbet gick jag in på datorn en stund och såg att jag hade haft 150 besökare igår. Då blev jag paranoid och gick och la mig i sängen. Där somnade jag och vaknade inte förrän nu vid 12. Bra jobbat, verkligen!
I eftermiddag har jag baslektion och rep med Glenn & Grabbarna. Jag vet inte om jag orkar ta mig dit. Call in sick? Inte det smartade kanske i och med att jag bara har varit på ungefär varannnan baslektion. Uhm, wtf! Min psykiska hälsa går före musiken idag.

Jag ursäktar för ett flummigt inlägg, jag orkar inte vara seriös.

Jag blev utmanad av Erik att få er att svara på dessa frågor. Svara gärna, det är kul att se hur folk uppfattar en!

Vad heter jag?
Vad är min ålder?
Social status?
Hårfärg?
Glasögon?
Ögonfärg?
Långt eller kort hår?
Hur lång är jag?
Äter jag mycket?
Hur ofta läser jag?
Hur är jag socialt?
Många vänner?

Det fanns en tid för mycket länge sedan (2 år) då jag hade en väldigt speciell vän. Jag lurade denne att jag hade borderline (vilket jag absolut inte har) och vännen skickade låten F'd up girl med The Vandals till mig och meddelade att låten påminde om mig. Jag undrar om den gör det forfarande..

För er modetöntar så har Acne jeans-utförsäljning här i Linköping torsdag till och med lördag. Lokalen de använder är den där den skumma skivaffären låg. Ni vet de som sålde billiga filmer, skivor och leksaker under ett par veckors tid. Jag hoppas att lokalen fortsätter syssla med utförsäljning och att en bra skivaffär eller något flashigt klädmärke slår läger där snart.

Jag vill verkligen flytta hemifrån. Därför gick jag in och sökte efter billiga hyresrätter idag på nätet. Den billigaste jag kunde hitta var en etta i Skäggetorp på 16 kvm, 2000 kr/mån. I och med att denna lägenhet ligger i "den dåliga delen" av området, ströks den från listan. Nästa billiga alternativ ligger också i Skäggetorp, 33kvm med sovalkov för 2310 kr/mån. Det känns helt okej, om inte situationen här hemma blir bättre snart så ska jag anmäla mitt intresse till hyresgästföreningen. I och med att jag tjänar cirka 4-5000 kr i månaden så tror jag att jag fixar ekonomin. Alternativt slutar jag gå i skolan och tar ett heltidsjobb. Mamma sa att jag nog kunde få bostadsbidrag också, och det vore ju toppen!

Här är planlösningen:

Visor kan vara något utav det bästa som finns. Även om de har ett lite deppigt budskap ibland blir jag ändå på sjukt bra humör när jag lyssnar på dem. Feel Good-musik. Den största vismästaren enligt mig är helt klart Evert Taube. Cornelis Vreeswijk ligger dock på en värdig andraplats. Har du inte insett storheten i att ligga i sängen en onsdagsförmiddag och lyssna på visor, är det nog dags att göra det nu.

Det jag gillar med visorna är också att de är personliga på något sätt. Man får liksom lära känna personen som det sjungs om. Evert Taube sjunger ju mycket om Rönnerdahl och sin dotter medan Vreeswijk sjunger om Felicia och personliga Persson.

Det kanske verkar som att jag är jättedeppad när ni läser alla mina blogginlägg. Riktigt så är det nog inte, det är bara det att jag har börjat tänka lite mer på vad som gör mig lycklig och vad som är bra för min psykiska hälsa. Även fast man är fullt frisk fysiskt betyder det ju inte att man är i toppskick. Jag försöker undvika de saker som inte gör mig glad/lycklig. Exempelvis: jag ser att två personer pratar med varandra, jag vill lägga mig i men vet inte riktigt vad det är de pratar om. Om de inte bjuder in mig via gester/ord/blickar så kan jag lika gärna hålla mig utanför. Det var antagligen ingenting som jag behövde veta. Det gäller liksom att gallra och prioritera. Man kan inte gå runt och känna att man måste ha koll på allting, det funkar inte i längden.

Let it be, let it be.

Alla har väl säkert någon gång hamnat i konflikt med sin mamma, det är jag inte ensam om. Det jag däremot känner mig ensam om är att ha en mamma som klagar på verkligen allt jag gör och ber mig flytta hemifrån minst en gång om dagen. Hon är så otroligt känslokall ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill självklart vara hemma hos henne, men jag mår dåligt av att vara där. Idag kom hon med förslaget att vi skulle uppsöka en kurator. Hon skulle bara veta..

Det hon bara skulle veta är att jag redan varit där just pågrund av henne. På grund av hur hon beter sig mot mig. Jag är en individ med egna känslor och åsikter, inget litet barn som följer vartenda ord ens föräldrer säger. Det är så typiskt henne att slänga ur sig så otroligt elaka saker att hon får mig att börja gråta, för att sedan när jag gått hemifrån skicka ett sms till mig där det står att hon älskar mig. Jag har börjat tvivla, behandlar man verkligen de man älskar på det här sättet?

Jag är jättesugen på att ha The real book of jazz i min bokhylla. I den finns noter på alla standardjazzlåtar, en bibel liksom. Snart ska jag åka till 4sound och köpa en kontrabasbok, jag ska kika om denna finns där då också. Annars köper jag den nog på Amazon.

Jag kom till skolan 50 minuter för tidigt idag. Tiden har spenderats i datorsalen tills vi nu äntligen vi nio ska börja med vår himla Språkens dag. Jag känner på mig att dagen kommer vara kass.

Det  var länge sedan jag haft en sån här bra dag. Jag har varit på glatt humör hela dagen och har även preseterat bra. Det första som gick bra idag var på ge-mun. Vi skulle spela upp en låt på piano och jag fick mvg. Wehoo! Vi var endast två personer i klassen som fick ett så bra betyg så jag är väldigt glad (jag behöver väl inte nämna att vi bara är fem personer i gruppen?). Sen på eftermiddagen/kvällen gick jag till jobbet. Det första jag möttes av var min chef som kom in till rummet där jag satt och sa att jag borde byta rum. Lite förnärmad går jag och sätter mig i ett annat rum och börjar ringa. Vet ni vad? Jag har aldrig presterat så bra som jag gjorde nu ikväll! Jag fick ihop 20st utskick. Normalt för mig brukar vara 10 ungefär. Kravet för att få full lön är 15. Happy happy me. Jag ska nog fortsätta sitta i ett annat rum. Marcus har dåligt inflytande på mig. Fast imorgon kommer Rrerre till jobbet och då måste vi ju ha Kajsa-Rrerre-Marcus-time. Vi är verkligen dream team på Proxytel (eller inte!).

Godnatt!

Mina naglar är skitlånga och ser sjukt fräscha ut i fransk manikyr. För mig är naglarna långa när de kikar utanför fingerkanten. Och skitlånga är de när man kan se nageln om man vänder på handen (fattar ni?). Den vita linjen ligger inte perfekt, men det beror på att detta var första gången jag målade fransk manikyr på mina naglar i hela mitt sjuttonåriga liv.

Varför lyckas jag alltid ha utsmetat smink på alla bilder jag lägger upp i min blogg?

Jag är så trött på mig själv. Mitt liv kommer gå åt helvete, jag kommer hamna att städa toaletter på nån kommunal fastighet resten av mitt liv. Jag ser inget som helst ljus just nu. Allt är bara skit, det finns inget att kämpa för. Jag är så kass, varför kan jag inte bara engagera mig? Jag har tappat så mycket, varför läser jag till exempel inte böcker? Hur fan ska jag kunna utveckla mitt språk om jag inte läser? Varför övar jag inte mer musik? Jag kommer aldrig kunna bli någon bra eller ens medelmåttlig musiker om jag fortsätter såhär. Varför tar jag inte tag i mitt liv och börjar träna? Jag kommer sluta som en tjockis snart. Självklart vet jag redan svaret på alla dessa frågor, men jag fortsätter ändå fråga.

Det sista som försvinner hos en människa är hoppet. Jag tror redan att det har försvunnit, eller iallafall är på god väg bort. Jag bryr mig inte om hur det går. Att det går hyffsat fortfarande är för att jag gör allt på rutin. Jag har fastnat i ett jävla sletrianmönster. Om det är något jag vägrar så är det att sluta som en medelmåtta. Jag vägrar vara nöjd med ett svensson-liv. Det finns inte på kartan att jag skulle kunna bli lycklig om jag tog den vägen. Det enda som duger för mig är att vara bäst. Kanske inte bäst, men iallafall över snittet. Jag vill finnas i toppen av pyramiden och titta ned på de som virvlar runt i dammet på botten.

Jag vill kunna sitta där i en gungstol när jag är 75 och vara nöjd. Jag vill kunna titta tillbaka på mitt liv och se att jag gjorde något vettigt, att jag tillförde världen någonting. Jag vet att det är väldigt långt tills jag blir 75, att det finns hur mycket tid som helst att ändra sitt sätt att leva på. Men ändå, har jag börjat såhär när jag är endast 17 år gammal antar jag att risken finns att det fortsätter i all evighet.

"90% av mänskligheten tror att de är smartare än 90% av mänskligheten". Visst fan stämmer det! Iallafall jag VET att jag är smartare än 90% av mänskligheten. Det är ingenting jag kommit fram till, det vet jag bara. Men tänk om jag skulle ha fel? Tänk om jag tillhör de 10% dummaste i världen? Jag vet att det inte är så. Jag är smart. Fast ändå dum. Jävligt dum.

Jag såg nyss filmen American Beauty, herregud vad bra den är! Det är svårt att förklara vad i filmen som är bra men den är helt enkelt underbar. Nu ska jag kika på "Festival", ni vet den där filmen med Ebba Hultgren eller vad hon heter. Senast jag såg den var innan jag var på Hultsfredsfestivalen första gången, så nu kan det bli kul att se om jag känner igen mig i miljöerna som visas i filmen. Den är ju tydligen inspelad på just Hultan.

Vad är det egentligen som får folk att stanna upp och vilja läsa mer utav en blogg? Jag har listat upp vad som får mig att vilja läsa mer:

1. bra språk
2. mycket bilder
3. att jag antingen känner personen eller att den har ett väldigt intressant liv.

Av detta kan man dra slutsatsen att om du skriver på ett bra sätt så kan du skriva om precis vad du vill men att jag ändå läser för att språket är så bra.

Då kom vi till delen där jag ska lista upp vilka bloggar jag läser dagligen.

• Blondinbella, det har blivit som ett beroende. Även fast hon skriver som en kratta kan jag inte sluta läsa vad hon skriver. I och med alla konstiga saker hon skriver varje dag så får jag mig där min dagliga dos hånskratt.
• Engla's showroom, var den första bloggen jag fastnade för. Nu har jag däremot tröttnat då jag inte finner den lika intressant längre.
• Kenza, har inte heller världens bästa språk i sin blogg. Det är ändå kul att läsa om hennes modellkarriär.
• Mariesmode, är ett troget fan utav, det är nämligen min bästa brevis Maries blogg. Även fast vi inte har skrivit brev till varandra på flera år så håller vi ändå kontakten genom bloggar och msn.
• Stina-lee, rolig tjej. Hon skriver bra, det är därför jag läser hennes blogg. Hon har mycket bilder och mycket videoinlägg vilket jag gillar starkt.
• Style by Kling. Jag älskar tidningen SOLO där hon arbetar och hon är mycket bra på att skriva.
• Mogi. Siri fick mig att börja läsa den här bloggen. Även fast Mogi överdriver sitt språk hela tiden så gillar jag  henne ändå. Hon är en tjej som står för sina åsikter.
• Äma. Jag brukade läsa Ämas blogg flitigt. Hon skriver bra och eftersom jag känner henne fortsatte jag självklart att läsa. Nu har hon dock tagit bort sin blogg. Kom tillbaka till bloggvärlden Ämzz!
• Ezmeralda. Eftersom vi känner varandra och går i samma klass så läser jag självklart hennes blogg också. Hon är väldigt duktig på att skriva, men texterna kan vara lite svårtydiga då man inte alltid hänger med vad de handlar om.
• Jewels by Joulie. Detta är min kompis storasysters blogg. Jag känner henne inte ens, men hon skriver väldigt intresseväckande. Det är därför jag fortsatt läsa.
• Ehmelie, Maries bästa kompis. Hon skriver mycket bra och intresseväckande precis som ovannämnda tjej. Det är därför jag fortsatt läsa hennes blogg som just nu tyvärr är lösenordskyddad, ni kan alltså inte gå in och kika.
• Garderobsgrubbel & byråbekymmer, har jag bara läst nån vecka nu. Anna som skriver bloggen är mycket bra på att skriva och illustrera. Men i och med att hon skriver så kopiösa mängder inlägg, tröttnar man fort. Det är dock väldigt roligt att gå in och kika då och då.
• KarinOlofsson, är en tjej som också skriver sjukt många inlägg. Hon tar mycket bilder och lägger sedan upp dem i bloggen.
• Id4h, verkar vara en mysig tjej som jag kikar in hos ibland.
• Beautifulones, är skriven av Annika Marklund. En sjukt snygg tjej som skriver bra och har mycket bilder. Dock har det varit dåligt med uppdatering på senaste tiden.

Jag tror att det var alla bloggar, men självklart har jag säkert glömt någon. Om du skulle känna dig träffad, ber jag dig att inte bli ledsen! : )

Jag loggade för första gången på ungefär ett år in på "mina sidor" på H&M.com. Där stod det:

Guldbonus
Om du som medlem shoppar loss för 5000 kr eller mer under ditt medlemsår får du en bonus som är guld värd efter medlemsårets slut.

Jag har shoppat för ungefär 5200kr. Det betyder att jag ska få guldbonus, vad det nu innebär. Jag hoppas att jag ska få någon liten present. Fast något säger mig att det bara betyder en värdecheck på 100kr. Hoppas kan man ju iallafall?


Mina senaste inköp på rean. En mysig varm tröja från herravdelningen och en svart klänning.

Just nu är jag frustrerad och irriterad över att:

• rektorn kränker oss musikprofilare
• polisen utnyttjar sin maktposition
  
• moderatfjantarna inte fattar att de har fel och jag har rätt
• min mamma bara klagar på vad jag än gör
• det råder en sån extrem sexfixeringen inom hiphopkulturen
• min kamera vägrar föra över bilder till datorn
• skolan är en sån jävla pain-in-the-ass att jag inte orkar gå dit
• det är så kallt att fingrarna nästan fryser fast.