Saippuakauppias

Glad alla hjärtans dag alla lyckliga. Själv bryr jag mig inte om den här pissdagen. Har man ingen så känns dagen bara som en pik mot en där någon skrattar en rakt i ansiktet "du får skylla dig själv att du är så ful, moahahhaa!".

Den här dagen vore förmodligen underbar om man hade flickvän/pojkvän, eller det kan jag lova att den vore. Been there, done that! Alla hjärtans dag vore underbar bara man hade någon att tycka lite extra om. För även om man inte är tillsammans så kan man ju skänka någon lite omtanke och kärlek.

Min mormor skrev mig ett brev (ja, hon är världens bästa) häromdagen där det stod, med sjukt dålig svenska och oläslig text, hur hon tror på mig. Det stod att hon tror att jag kan klara det, att jag har kapacitet och att jag måste nå mina drömmar. Hon bad mig tänka på henne själv, min mamma och även morfar, hur de kämpat för att äntligen nå sitt mål, och att de blev lyckliga. Jag vet inte om jag har tålamodet att vänta. Det känns som att det är en stor mur mellan mig och vuxenlivet. Jag är inte mogen att klättra över än, och ändå blir jag myndig om mindre än tre månader.

Hon skrev i brevet att hon inte ville fira alla hjärtans dag, att vi borde kalla det "alla hjärnas dag", som hon själv uttryckte det. Visst är det sant, hjärtat är ju bara en muskel. Hjärnan är faktiskt det som kan åstadkomma saker och göra förändring, det kan inte hjärtat.

Jag avslutar mitt allmänt hjärndöda pladder med en kärlekslåt dagen till ära:

Amy Winehouse - Love is a losing game