Saippuakauppias

Jag har alltid gillat mäktig musik med en fast takt och kraftfull manlig sång. Det griper tag om mig på ett sätt som är svårt att beskriva, jag vill liksom skrika ut hur bra musiken är och att alla ska lyssna på den.

Det första jag stötte på av den sorten var Ultima Thule. Jag gillade inte deras texter och hade hört från andra att det var nazimusik. Därför lyssnade jag bara på dem i smyg eftersom jag tyckte om dem jättemycket men inte riktigt vågade säga det. Några år senare upptäckte jag Dia Psalma och Radioaktiva Räker, som är av samma stuk som Ultima Thule, fast utan de rasistiska texterna. Äntligen hade jag hittat den sortens musik jag ville höra!
Så sent som i oktober 2006 fick jag höra Sabaton första gången på Metal Massacre på Skylten, och gud så bra jag tyckte de var! Förutom att de gör jättepeppande musik så är de ett sjukt bra liveband.

Jag diskuterade detta nya favoritband med en kille i min klass, som är helt frälst till metal och hårdrock, men han tyckte de var mes-metal. Möjligt, men jag bryr mig inte så mycket. I och med att jag inte lyssnar så himla mycket på metal så spelar det ingen roll för mig.

Just nu sitter jag och lyssnar på dem på CD-spelaren, dvs lite bättre ljud än på datorn. Min syster kom in och frågade vad det egentligen var jag lyssnade på. Jag satte på Attero Dominantus så hon skulle få höra hur bra de faktiskt är, men hon avskräcktes mer än fascinerades av det underbara introt. Jag måste nog skola henne i bra musik så hon inte fastnar i radiopop-träsket.

Jaha, det här var mitt första musik-inlägg i min blogg. Jag kan lova er att det blir fler. Like it or not!