att vara bortskämd
Hur definerar man bortskämdhet?
Jag känner mig bortskämd när mina föräldrar skjutsar mig till skolan, eller vart som helst. Jag känner mig bortskämd när de betalar ett fritids(buss)kort till mig. Även när vi är ute och handlar och föräldrarna hellre går till en affär som jag vill gå till eftersom jag blir glad då, och att de kan gå till sina affärer någon annan gång, då känner jag mig bortskämd.
Jag njuter inte av att vara bortskämd, jag får ofta dåligt samvete för hur jag beter mig. Senaste exemplet var när pappa hade kommit hem från USA med en Ipod till min syster. Jag kände mig sjukt bortskämd eftersom jag förväntade mig att han skulle ha något till mig också. Jag kunde liksom inte glädjas med min systers lycka över den nya prylen.
När det gäller att köpa nya elektroniska prylar, som mp3-spelare, mobiltelefon m.m. har jag alltid fått stå för åtminstone halva priset själv. När jag var elva år ville jag jättegärna ha en cd-spelare (ni vet en freestyle). Jag sparade jättelänge och tillslut hade jag 1100 kr. Då gick pappa med på att betala de restrerande 1000 som krävdes för den jag ville ha. Min syrra, som är 12, behövde inte betala någonting för sin Ipod.
Nu i höstas köpte jag en ny mobiltelefon. Den kostade 1400 kr och det tog jag från mina sommarjobbspengar, sen tillkom det abonnemangskostnader. Totalt har jag betalat 2800 kr. Sen har jag flera kompisar som får sina räkningar betalda. Då känner jag mig bortskämd eftersom jag förväntar mig att mina föräldrar också ska betala mina räkningar.
Jag vet inte om du förstår vart jag vill komma, men när en barndomskompis till mig berättade idag att hon nog skulle få en Nikon D40 systemkamera av sin pappa i födelsedagspresent och sa att "ibland är det tur att vara lite bortskämd ;)", kändes det liksom inte alls bra.
ehm, tyck synd om mig! (eller nåt..)
Jag känner mig bortskämd när mina föräldrar skjutsar mig till skolan, eller vart som helst. Jag känner mig bortskämd när de betalar ett fritids(buss)kort till mig. Även när vi är ute och handlar och föräldrarna hellre går till en affär som jag vill gå till eftersom jag blir glad då, och att de kan gå till sina affärer någon annan gång, då känner jag mig bortskämd.
Jag njuter inte av att vara bortskämd, jag får ofta dåligt samvete för hur jag beter mig. Senaste exemplet var när pappa hade kommit hem från USA med en Ipod till min syster. Jag kände mig sjukt bortskämd eftersom jag förväntade mig att han skulle ha något till mig också. Jag kunde liksom inte glädjas med min systers lycka över den nya prylen.
När det gäller att köpa nya elektroniska prylar, som mp3-spelare, mobiltelefon m.m. har jag alltid fått stå för åtminstone halva priset själv. När jag var elva år ville jag jättegärna ha en cd-spelare (ni vet en freestyle). Jag sparade jättelänge och tillslut hade jag 1100 kr. Då gick pappa med på att betala de restrerande 1000 som krävdes för den jag ville ha. Min syrra, som är 12, behövde inte betala någonting för sin Ipod.
Nu i höstas köpte jag en ny mobiltelefon. Den kostade 1400 kr och det tog jag från mina sommarjobbspengar, sen tillkom det abonnemangskostnader. Totalt har jag betalat 2800 kr. Sen har jag flera kompisar som får sina räkningar betalda. Då känner jag mig bortskämd eftersom jag förväntar mig att mina föräldrar också ska betala mina räkningar.
Jag vet inte om du förstår vart jag vill komma, men när en barndomskompis till mig berättade idag att hon nog skulle få en Nikon D40 systemkamera av sin pappa i födelsedagspresent och sa att "ibland är det tur att vara lite bortskämd ;)", kändes det liksom inte alls bra.
ehm, tyck synd om mig! (eller nåt..)
åsikter
Postat av: äma
jag fattar hur du menar. det där med att bli skjutsad och kläder och prylar. speciellt med kameran. en kompis till mig sa nåt i stil med att hon kanske ska få en systemkamera (till råga på allt en canon EOS 400D) i 18-årspresent. FÅ. hon ska få den. tror hon. varför det känns så fel är att jag längtade grymt mycket efter att köpa den och verkligen slet för att få ihop pengar till min, men kunde inte vänta utan lånade av mamma. när jag väl köpte den var det total lycka och jag älskar den. min kompis har aldrig ens varit intresserad av foto och kommer antagligen inte förstå den och bara använda den till att ta egobilder.
Postat av: Carro
jag är bortskämd jag vet.. :P men jag kommer inte få nått mer i födelsedagspresent och knappt några julklappar heller så :P
Trackback
