Saippuakauppias

"Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret. Inget värt nåt, som inte inger hopp. Jag rusar inte längre erat lopp. Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret. Jag gömmer mig, jag värjer mig. När sommarn kommer flyr jag över haven. Där ingen vet, där ingen kommer in." -Lars Winnerbäck "Faller"

Det här är också en låt som prickar precis rätt (fel).

Ibland måste jag känna efter för att känna igen mig i låtar. Jag vill verkligen känna igen mig, för att förstå låtens riktiga budskap. Nu behöver jag inte försöka känna igen mig, det gör jag automatiskt. Jag tror det är problemet med såna här låtar. Vi föraktar de som gillar dem, eftersom vi tycker att de är patetiska. Om man själv skulle lyssna på dem och ta in orden och känslorna som spelas i musiken, tror jag att ganska många skulle se dessa människor på ett annat sätt istället för "popare". Jag har själv känt så inför kent, broder daniel och liknande bands fans, men nu har jag ändrat uppfattning. Jag älskar fortfarande trallpunk lika mycket, det är liksom "jag". Men man kan ju ha olika "jag". Det behöver ju inte strikt höra till en musikstil. Jag vet inte om någon riktigt fattar vad jag menade med den här texten, men ni kan ju försöka förstå.