Saippuakauppias

Jag antar att man tar till sig av låttexter mer när man är lite nere. Just nu är det sjukt jobbigt i skolan, och det påverkar ju resten av livet också. Kent är ju annars "förbjudet område" för en sån som mig att lyssna på. Men lyssnar man till texten i "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" så måste iallfall jag ta till mig.

"Minns du vår blodsed, våran lag. Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad. Jag minns allt, som naglarna mot glas. Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt. Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns. Att det är långt hem. Och snart finns det inga tårar kvar. De var våra att ge vemsomhelst. Äntligen. De är de dyrbaraste smycken vi har. Så be aldrig om ursäkt igen. Äntligen sätter du själv dina gränser."