Saippuakauppias

När jg skrivit klart mitt spanskaprov idag, insåg jag att jag inte längre hade mina nycklar hängandes i byxhällan. Jag gick tillbaka in till klassrummet och Katja, min spansklärare sa att Dälly hade tagit mina grejer. "Fuck!", tänkte jag. "Då har hon ju mina nycklar!" Jag bad vaktis öppna skåpet så att jag iallafall kunde få min väska och busskort. Efter ungefär 20 samtal och fyrtio minuters irrande runt i skolan kom jag äntligen fram i Dällys telefon. Hon hade inte mina nycklar. Då kom paniken på allvar. Jag är inte en person som tappar bort mina nycklar, det händer liksom inte. Visst, de kan förläggas här hemma, men inte i skolan.

Jag gick tillbaka till vaktis och frågade om de möjligtvis inte hade fått in några nycklar under dagen, och vet ni vad? Han hade dem. Hela nyckelknippan hängde där och skrattade åt mig på kroken för reservnycklar till skåpen. Jag blev väldigt lättad och kunde äntligen ta mig till musikskolan för lite kontrabaslektion och rep med Glenn & Grabbarna.

Vet ni förresten, Glenn frågade mig om jag inte ville börja spela i Skolmusikkåren, en orkester. Han frågade mig förra året också men då vågade jag inte riktigt. Men nu till hösten, varför inte? Att ha spelat i en orkester är ju en väldigt stor upplevelse tror jag. Jag måste tänka på saken.